DEBATT: Vi har varit fega när vi har pratat värderingar

Som liberaler behöver vi vara självkritiska. Vi har låtit ofrihet i form av religiös extremism bre ut sig i likabehandlingens namn. Vi måste vara betydligt tydligare med att vissa värderingar måste motarbetas, skriver Johan Pehrson (L).

I Sverige pågår en värderingskamp. De liberala värderingar som många av oss tar för självklara är under press. De pressas av en internationell extremhöger, internetideal om machomanlighet och kvinnlig underordning. De utmanas av en extremislam som fått fäste i utsatta områden och att hundratusentals svenskar fjättras till släktens heder.

Av rädsla för att anklagas för det ena eller det andra har politiker inte alltid vågat vara tydliga med att det finns bra och dåliga värderingar. Liberalerna omprövar därför sin politik för att återigen ta den värderingskamp som vi menar gjort Sverige till ett av världens mest liberala – och bästa – länder.

Staten måste ta ett kliv fram för att garantera liberala värderingar i både Rinkeby och Rättvik.

I början av 1900-talet stred liberaler för den kvinnliga rösträtten. Med engagerade feminister som Selma Lagerlöf och Kerstin Hesselgren tog Sverige flera viktiga steg mot ökad jämställdhet och rättvisa livsvillkor – bland annat genom lika rätt till utbildning och ökade möjligheter för kvinnor att få tillträde till arbetsmarknaden.

Unkna värderingar förändras nämligen inte av sig själva.

Därefter följde lika viktiga liberala strider för rätten till abort, preventivmedel och frihet kring samlevnadsformer.

När liberala feminister försökte riva frihetshinder svarade konservativa krafter med plattityder om att politiken inte ska lägga sig i vad folk gör i sina hem. Men i praktiken innebar politikens passivitet att staten upprätthöll normer som hindrade kvinnor från att kombinera jobb och föräldraskap, göra karriär på lika villkor eller ens bestämma över det allra mest privata – sin egen kropp och sexualitet.

Liberaler såg tidigt att det inte räckte med de formella rättigheterna för att röja undan hinder för frihet på riktigt. Det räckte inte heller att bara ingripa mot de mest allvarliga formerna av kvinnohat – våld och sexuella kränkningar. När unkna värderingar hindrade kvinnor från att bli chefer, fritt välja när och om de ville bli föräldrar eller klä sig som de ville så behövde politiken stå upp för jämställdhet – i vardagen, på jobbet och även i hemmet. Det privata behövde bli politiskt.

Andra värden har präglat Sverige

På samma sätt är det med alla värden som vi ser som grundläggande i dagens Sverige: jämställdhet, religionsfrihet, respekt för minoriteter, lika rättigheter och möjligheter för hbtqi-personer. Det var inte så länge sedan helt andra värden präglade vårt land.

Unkna värderingar förändras nämligen inte av sig själva. De måste hela tiden stötas med och pressas av nya idéer och tankar. För 50 år sedan ansågs det befängt att kvinnor skulle bli präster. För 30 år sedan ansågs pappamånader vara ett oacceptabelt politiskt ingrepp i familjers frihet. Abort var tabu. Gaykärlek likaså. Men i dag är dessa rena självklarheter för den liberala staten.

Nu har nya antiliberala och reaktionära krafter växt fram i Sverige som på nytt ifrågasätter och motarbetar Sveriges ambitiösa jämställdhetsarbete. Det är en häxblandning av hederskulturer, extremism och unket bög- och kvinnohat. Ett hårdnande klimat internationellt, till exempel det ökande misstänkliggörandet av transpersoner, får återverkningar även i Sverige.

Staten kan inte vara neutral

Trots det menar vissa att staten ska hålla sig neutral inför människors livsval och värderingar. Neutralt inför farbrorn som inte låter sina kusinbarn ha kort kjol. Neutralt inför pappan som inte låter sonen ha en pojkvän. Neutralt inför familjen som inte låter dottern skilja sig.

Det är inte neutralitet – det är likgiltighet.

Som liberaler behöver vi vara självkritiska. Vi har låtit ofrihet i form av religiös extremism bre ut sig i likabehandlingens namn. Vi måste vara betydligt tydligare med att vissa värderingar måste motarbetas – även i den strikt privata sfären. Och alla har ett ansvar – både individen och staten – för att stå upp för liberala och demokratiska värderingar i varje bostadsområde.

Sveriges liberala värderingar är resultatet av en politik som prioriterat människors individuella rätt till frihet framför värdeneutrala plattityder. Där konservativa värderingar och religiösa dogmer utmanats i en fri och öppen debatt, från civilsamhällets föreningslokaler till riksdagens kammare. Med beslutsamhet om att friheten för individen och dess egenmakt är målet.

Av Johan Pehrson (L)

partiledare